Förut kunde jag bjuda på mig själv bjuda på skadeglädjen, men inte nu inte än.

Mamma börjar sakta men säker få mig att mjukna inför att plugga vidare, hur? Jag vet inte, med en mammas list antar jag! Det har varit otänkbart, kanske senare men absolut inte nu. Jag har sagt att jag ska gå den bästa skolan, livets skola. Mamma kallar mig hippie och himlar med ögonen. Det är läskigt hur förutsägbart vissa saker faller sig, nästan komiskt men mest läskigt. På måndag börjar verkligheten, ut ur bubblan det känns som, hm, det känns så kan man säga. Nu ska jag läsa vidare ur ”ur dina ögon” jag tror den heter så. Vet inte vad jag tyckerom den jag älskar den för att jag måste men blir måttligt irriterad, men vi får se! På tal om inget så hittade jag min Malta dagbok jag tänkte att jag skulle lägga upp en notering här någon dag ciao

 Stöten soliga topplifft dagar, haha ;)