När man på omvägar får höra om hur folk upplever mig kan det vara en väldig blandning, allt ifrån att jag är "upp blåst" och kollar ner på andra, tyst och blyg, dryg, snäll och omtänksam, ja lite av det mesta faktisk. Och det är väl också vad som stämmer bäst jag tror att jag är en människa som tar den platsen som behövs varken mer eller mindre! Är jag med en blyg person, ja då kan jag prata på som ingen annan, men är jag där i mot med människor som är duktiga på att ta för sig, yes då backar jag tillbaka och ger dem plats! I vilket fall så har jag under mina två år på gymnasiet och i Vadstena genomgåt en drastisk förändring delvis till det bättre, efter som jag nu i dag litar MYCKET mer på mig själv! Tyvärr kanske det har gått lite över styr, i samma takt som jorden värms upp på grund av växthuseffekten växer också mitt ego fram eller kanske inte mitt men JH's. Det har blivit så lätt för mig att göra så, måla upp en bild på hur jag skulle vilja vara och ge henne ett namn (JH's) och även om hon är långt ifrån fulländad är hon på god väg. Mina drygaste, elakaste och klatschigaste kommentarer ja dem kan hon få eloge för! Ett exempel från veckan där JH's fick kliva fram och ha fritt spelrum var i onsdags när jag absolut inte kunde få upp mitt lås på dörren in till min lägenhet! Nyckeln passade i och satt som den skulle men den gick absolut inte att vrida på! Ebba som var med mig försökte med alla sin kraft (och den är stor) att få upp dörren. Efter sparkar, slag och fula ord hade hela internatet samlats för att få göra ett försök, men ingen kunde vrida runt nyckeln! Nu var jag sjukt irriterad och fattade ingenting så jag ringde till jouren men kom till skolväxeln så här löd samtalet:

SV: Skolväxeln Vadstenagymnasiet, hallå?!

J: Ja, hej det var Johanna.... Det är så här att jag har lite problem med min dörr och skulle behöva hjälp!

SV: Jaha vad har hänt då?

J: Jo jag tror att dörren gått i baklås det går nämligen inte att vrida nyckeln, så jag kommer inte in!

SV: Jag ska se om jag får tag på en låssmed och jouren åt dig kan du vänta några minuter?

J: ÅHHHH! Okej då!

Så jag väntade men blev mer och mer irriterad så jag ringde upp igen

J: Ja hej det var Johanna här igen! Hur går det får du tag i någon?

SV: Nej tyvärr det finns inga låssmeder som har tid men jouren kommer och en halvtimme!

J: Men du, nu är det så här att jag betalar ganska mycket pengar för att bo här och då kräver jag att jag ska få den servis jag behöver speciellt från jouren. Och dessutom har jag redan väntat och en jour dom borde väl vara här hela tiden?!!!!

Ja hon hade med all rätt fått be mig dra åt helvete men det gjorde hon inte utan ursäkta sig, jouren kom och det visade sig att jag hade helt fel nyckel!  Den "gamla" Johanna hade aldrig kommit på tanken att skylla felet på någon annan tyvärr händer det då och då idag!

Gud vilket långt inlägg, och vad är syftet?! Jag vet inte haha men men puss ciao
Ska jag vara ärlig har taken under flera år och gånger slagit mig att jag kanske är schizofreni för att jag är väl medveten omm att jag alltid har haft flera personligheter. En mamma johanna, en pappa, en skola...... men hur medveten är man om det själv haha eller så är jag bara helt knäpp?!

 Jag tror att det var ungefär här som JH började växa?!

Gud, alla ni som tror att jag på något sätt överdriver min arton års ångest ni har fel! Den tar bokstavligen kol på mig! Verkligen jag går sönder när jag ser den här klippet åvan, vart har alla år tagit vägen? Jag kommer ihåg så mycket från att jag var liten, jag var lika klistrad vid min mamma, som tungan när den fastnat på en isig lyktstolpe, mina första bästa vänner, pappa och så mycket mera. Och nu har jag på ett sätt flyttat hem ifrån och det värsta är kanske att jag vet att jag aldrig mer kommer, komma hem. Alldeles för snart står jag i min vita studentmössa och då finns det ingen återvändo. Jag antas vara vuxen och ta ansvar. Kanske kommer jag bo hemma över en sommar men det kommer aldrig vara samma sak efter att ha bott här i tre år. Gud, kan någon ta mig i kragen, haha vad är felet och upphovet till detta känslosvall? Haha gud, uch vad patetiskt på med alla glada miner så lyfter vi igen.


                     VS      


utan tvekan hade jag tagit pippi några extra år!

Okej, vem låter mig åka själv till Linköping? Förmodligen någon som tycker att jag är jobbig, störande, pratig, skrattar för högt, ja helt enkelt någon som vill bli av med mig riktigt länge. I dag var det JH junior som var så "snäll" och lånade ut sitt busskort. På vägen in till stan levde jag livet i mina dagdrömmar, badar i pengar, får roll efter roll på Broadway, drack champagne ur klack skor (?) ja, ni vet saker man bara vill göra, haha! Men så plötsligt stannar bussen. Jag rycker tag i min väskor och kastar mig mot bussdörren och kliver av, riktigt nöjd med att jag kom ut först. Solen sken och fåglar kvittrade men eh Linköping vilket håll är det? Utan att jag tänkte mig för klev jag av bussen. Yes ullala chacha, jag dansar loser dansen några gånger och ser en McDonald's skyllt, tada. Stan låg under mina fötter utan att jag vetat om det, tur för mig! Ja kollar runt lite och börjar känna mig riktigt hemma hittar ett par skidglasögon som jag tillslut bestämmer för att ta och skyndar mig till busstationen. Och den vet jag faktiskt var den ligger, går man bara neråt så kommer man dit! Av ren vana följer jag strömmen, leker cool och pratar i telefonen samtidigt som jag sätter mig på tåget mot.......... Norrköping?!

Panik, panik lallala

J: Eh, um ursäkta stannar det här tåget i mjölby?

Okänd: Nej, det här är fel håll.

J:Okej så jag åker alltså åt fel håll

Okänd: Nej inte om du inte ska till mjölby?

J: Jo men eh jo, ja det ska jag....

Okänd: Ja, då tycker jag att du ska gå av innan vi börjar åka igen, det är bara en station tillbaka!

Loser dansen börjar bli riktigt bra vid det här laget mitt ute i ingenstans åker jag fel med ett tåg jag åker med två gånger i veckan, åtta gånger i månaden, 48 gånger i halv året! Varför gör jag alltid så här?!

 Jag är så redo för att ta "klivet ut i värden" !

Hoppas ni har det riktigt mysigt i era varma dunjackor? Hoppas ni känner att det är värt att 50 gäss blivit plockade levande för att vi inte ska frysa! do you love it! Ni lägger väl inte tusentals kronor på jackor som stödjer djurplågeri om inte ni gör det? right!

Bara för att klargöra inlägget nedan, så har jag aldrig varit stämplad som drägg! Ett syftnings fel, jag har nog varit ganska "ostämplad" överhuvudtaget bra eller dåligt?!!

Häromdagen när jag var ute och gick började jag tänka lite på hur saker varit och hur dem skulle kunnat vara! Tänk om vi aldrig hade flyttat ner hit till Östergötland, det var ju inte alls vad vi hade för planerat, vi ville flytta ut till något villaområde i någon mysig förort. Men vi hittade aldrig vårat drömhus där. Av olika anledningar flyttade vi ner till gryt och senare hittade vi äntligen det som en gång var vårat drömhus vi flyttade till lillebo och renoverade om det helt och lagom till att det nästan var klart flyttade vi igen och nu några år senare bor jag här i Vadstena.

Men om det inte hade varit så, tänk om vi hade hittat ett hus vi faktiskt ville ha i Stockholm. Om det hade varit så, tror jag att jag skulle vara en mera "utåt" person, jag skulle förmodligen röka, inte ha någon kontakt med Malin. Vilken "grupp" av människor jag skulle till höra är svårt och säga efter som jag var en ganska blyg och "svag" person när jag var liten skulle det nog varit slumpen som avgjorde det. Kanske skulle jag sitta på plattan med hello kitty i hela håret, eller gått i mjukisbyxor hela dagarna, fortfarande haft söderblonderat hår och en stämpel som dräg, eller så kanske jag helt enkelt hade varit värsta nörden.......?
 Skulle ja leva kvar i min fjorttisyra? Kanske skönta att inte veta hahah!