Jag är larvig.

I går stod jag, Ebs och Sjööstjärnan i köket för att laga våran middag, ”schoff”

Jag hör ljudet av att kniven som hackat morötter går igenom något annat, något mjukare.

Jag stelnade till.

Natalie vänder sig om, först tyst sedan börjar hon ”panik gråta” kniven hade gått igenom hennes tumme i stället för moroten! Jag vänder mig om och går ifrån henne. Känslomässigt skriker jag att ”jag orkar inte!” sedan håller jag för öronen och säger aj, aj , aj , aj samtidigt som jag stampar med fötterna i golvet för att inte höra Natalie!

Ebba tog tag i saken och gjorde sitt bästa för att lugna ner alla, det gick sådär.. Jag smet iväg och köpte plåster, det klarade jag inte mer och inte minde! När jag kom hem slängde jag plåstret på golvet och lätt N och E fixa!  

Dem är något av det allra bästa jag har! Och jag skulle göra nästan allt för dem. MEN, låt bli att slå er, göra er illa och för allt i världen låt bli allt som kan frambringa blod! Då ska våran vänskap be forever, haha <3

Allt blev bra Natalies tumme sitter kvar, jag lugnade ner mig och Ebba försäkrade oss om att det skulle bli bra! Haha