Jag hinner verkligen inte blogga nu men vad gör man inte för er kära "läsaren". Folk gör en fjäder av en höna när jag berättar om vår hungerstrejk, himlar med ögonen och skrattar lite tyst, det är faktiskt svårare än man tror. Det är inte hungern i sig som är det svåra, de svåra är att man ska bryta en vana som man haft sedan man föddes, vanan av att äta det är inget man bara lägger åt sidan det är svårt nog att sluta äta godis men att sluta helt är lite av en plåga. Som inte det skulle räcka är det en överlevnadsinstinkt vi måste äta annars dör vi. Och ja, jag vet att man inte dör på fyra dygn, trotts det är det enda jag kan tänka på GODIS det har gått jätte, jätte bra fram tills nu men nu kan jag inte tänka på något annat!

Önska mig dubbel lycka till ciao JH's