Uch, jag kan verkligen inte sova det kryper i hela kroppen av obehag som jag inte vet varifrån det kommer men jag vågar helt enkelt inte sova!

I kväll bröt jag ihop totalt jag orkar inte, jag saknar Emy jag saknar Malin jag vill att saker ska vara som förr, snälla hur patetisk kan man bli på en skalla, jag kan tycka att det är okej att sakna människor men att börja tänka tillbaka på saker man vet omöjligt kan hände igen, då har man gått over the topp! Tyvärr är det ju inget man styr över så jag får väl sitta här i min hög av näsdukar ett tag till!

Men på fredag åker jag till Hanna i stan där jag ska försöka tjata till mig middag på paus och bio, twilight. Där stannar jag tills på lördag då blir det hem, hem som gäller men på söndag åker jag hem, tillbaks till Vadstena och ska jobba, haha jobb och jobb jag ska passa en hund som heter Frasse men hanns husse och matte är super trevliga och jag får "en liten slant" så det kommer att bli jätte bra!

Jag har ju inte skrivit ett ord om Wictroria/Wicky som jag delar internat "lägenhet" med, förmodligen för att jag inte känner henne, vi har inte sagt ett ljud till varandra mer än, god morgon, god natt, vi ses och då har vi bot ihop i två månader. Hur sjukt är inte det? Trotts det är jag lite orolig för hon kommer aldrig hem, klockan 23.00 "måste" vi vara tillbaka och klockan är ju lite mer än så! Jaja det är inte första gången men jag har andra saker än henne att tänka på.

Då blev det ett ganska tråkigt inlägg igen men kära läsare "skadeglädje är den bästa glädjen" så varsågoda njut av mitt misslyckande, för jag kommer igen om ett tag i alla fall.

Ciao  jhs
Edward ? <3