Jag är på väg in i en dålig period, jag är trött på mig själv och alla i min omgivning. Men ursäkt vad är de för människor som jag i många år så gärna velat kalla vänner? Efter helgen så vet jag säkert, att om jag fick välja så skulle jag packa väskan och åka i natt. Vart? Vet jag inte, men så långt bort de går från den här äckliga lilla "staden" haha och ni som hatar mig redan nu kan sluta läsa för de blir värre nu när jag har börjat kan jag inte sluta!

Mina "kompisar" är charmiga, utåtriktade, jätte starka och säkra i sig själv men främst allra främst falska som få andra. Jag pratar också skit men jag kommer aldrig, aldrig komma upp på deras nivå på det sättet de pratar om oss, om varandra får mig att må så jäkla dåligt. Allt prat om hur skabbiga, feta, äckliga och obildade folk är klarar jag inte av speciellt inte efter som jag vet att så fort jag lämnar rummet om så för en sekund så pratar de om mig. Dessutom så kvävs jag, de har gått ett år sedan sist men på det året har jag fått tagit plats, synas, låta och argumentera. Här är jag ingen! Och de finns ingen chans att jag skulle få bli de häller.

Jag vet att jag är patetisk jag borde hålla käften och vara glad men inte i dag! Men jag kommer säkert att ta bort de här ganska snart. Och som jag sa så är de en dålig period ta åt er om ni vill, de är bara upp till er. Och de finns vissa eller snarare någon/några som jag är så himla glad att jag har jag hoppas ni vet vilka de är puss ciao JHfuckingkäftÖSTER